Krigsekonomin och nödmynten

(1710-talet)

Karl XII kom tillbaka till Sverige under 1715, och han hade då inte satt sin fot i det egentliga Sverige på 15 år. Karl bosatte sig nu i Lund, och här drogs nu planer upp för en kampanj mot Norge 1716. Problemet för Sverige var dock så att statskassan var tom, och inga medel stod att finna vad med man kunde utrusta en ny armé.

Kungens planer för en ny armé krävde ca 40 miljoner daler silvermynt, vilket var en enorm summa. Detta skulle bli den tredje armén under kungens regering. En man vid namn Georg Heinrich Görtz fick i uppdrag av kungen att skaffa pengar, och Görtz hade planer och visste precis vad han skulle göra.

Görtz tog snabbt kontroll över den svenska finanspolitiken och lade statskontroll på utrikeshandeln, exportnäringarna, prisregleringar och ransonering. Detta skapade en krigshushållning, något som dittills i Europa och Sverige inte hade existerat. Detta återkommer inte heller igen förrän under det andra världskriget. Nya ämbetsverk skapas också, och snart var ekonomin under kontroll.

Görtz insåg också att Sverige inte kunde ta ut mer skatt från befolkningen, utan att pengar behövde lånas. Detta kunde bara göras om kronans krediter och lån sköttes. Han lade nu upp en plan för hur räntor och amorteringar skulle betalas ordentligt, och detta säkerställdes med nya lån utomlands. PÅ detta sätt skapades på kort tid ett nytt förtroende för den svenska staten, något som dalat på den internationella marknaden sedan början på kriget år 1700.

Kronan kunde även inkräva kontanta medel från kyrkor, skolor m.m. och dessa institutioner fick som pant obligationer från kronan som var räntebärande. Dessa fungerade snart som sedlar, och ganska snart hade 6 miljoner daler silvermynt skapats, genom dessa obligationer. Koppar och silvermynten drogs också in, och i dess ställe gavs metallmynt ut, nödmynten. Genom detta fick kronan in ädelmetaller som kunde omvandlas till pengar utomlands. Görtz hade lagt upp en begränsning av antalet nödmynt så att värdet kunde bibehållas och även för att anseendet för den svenska staten, och dess lånegarantier, uppehölls, men då Görtz reste utomlands, för att handla upp krigsmateriel, präglades på kungens order 12 miljoner nödmynt, mot Görtz planerade 2 miljoner. Nödmynten började så runt 1718 sjunka i värde då det hade getts ut i ca 20 miljoner daler silvermynts värde, snart ville ingen acceptera dem som betalning.

Görtz lade även stora tullar på svenska produkter som järn och koppar och ganska snart hade pengar skrapats ihop, och en ny flotta och armé var stridsberedd. Under 1718 samlade så Kungen landets alla krafter kring sig, det var så nära ett totalt kriget Sverige någonsin varit.

Nödmynten gavs ut mellan åren 1715 och 1719. De bestod av koppar och vägde ca 6 gram värdet var 1 daler silvermynt. Myntet var ett såkallat kreditmynt vilket betyder att värdet av det  inte motsvarade myntets metallvärde (ett plåtmynt i samma valör skulle  väga 756 gram).

Tabell: Antalet olika nödmynt som präglades och gavs ut

Källa: Myntkabinettet

Efter Karl XII: s död föll systemet ihop, och Görtz dömdes till döden och avrättades. Detta kan ses med ganska omilda ögon idag, då det inte var hans fel att för många mynt präglats. Han hade varit den som fick Sverige på fötter, och tacken från riket blev avrättning. Görtz har allt sedan Karl XII: s dagar baktalats, men han genomförde bara merkantilistiska reformer i Sverige, 60 år innan Adam Smiths bok ”The Wealth of Nations” kom ut. Görtz var en föregångare, som historien har gett rätt. Hans minne är ännu inte upprättat, men de flesta som läser om honom idag kanske inte ser honom som en fähund, utom som en rikshushållare.

Källor:

Lindqvist, Herman. "Historien om Sverige: Storhet och Fall". Nordstedts 1995, Värnamo

Myntkabinettet, http://www.myntkabinettet.se/nodmynt.htm

© 2003 Magnus Källgren