Vårt Nederlag sång vid Pultavafesten 1862
- av Frans Hedberg
         

Högburen panna! Ingen klagan
På denna dag, I nordens män!
Utaf den stolta Carlasagen
Är Sveas himmel purprad än.
Fritt Czaren må vid Newastranden
sin seger fira stolt idag
Ibland ruinerna från branden -
Vi fira förr vårt nederlag.

Hvad vann han väl? Ett folk af slafvar.
Som börjar krossa bojans tvång,
Som tidens nya läror stafvar
Och tar i blod sin hämnd en gång.
En hord af grusade nationer
Som girigt bidar domens dag;
Ja, trots de vilda jubeltoner
Var segern blott ett nederlag.

  

Väl var den grym för svenska hjertan Den strid som stod vid Pultava,
Och med dess budskap trädde smärtan
In i de arma hyddorna.
Men fast vår lycka svek, vår ära
Gick fläckfri ur sitt nappatag,
Och derför högt vi hjessan bära
Och fira stolt vårt nederlag  

Det gaf oss stoff till höga minnen
I häfd och saga, dikt och sång,
Det trollar fram för våra sinnen
Vår hjeltetid ännu en gång.
Och tolfte Carl i vår historia
Står ofördunklad än i dag,
Ty släckas kan ej Narvas gloria
Utaf Pultavas nederlag!

  

Och bland vår hjeltetids ruiner
Som fallna tempel, sköna än,
Stå fram de gamla Caroliner,
De hjeltekungens hjeltemän.
Vid deras namn slå svenska hjertan
Med mera snabba, friska slag,
Och deras bragder döfva smärtan
Af tusen, tusen nederlag.

En dikt skriven i nationalistisk anda, lik så många andra från sin tid, jämför med bl.a. Runeberg. Den är dock intressant, kanske främst i det att den är en smula profetisk i vers två;

"Hvad vann han väl? Ett folk af slafvar. Som börjar krossa bojans tvång, Som tidens nya läror stafvar, Och tar i blod sin hämnd en gång."

Lite drygt 50 år senare utbröt Ryska Revolutionen mycket beroende på de rikas behandling av de lägre klasserna. I övrigt är det en allegori, ett äreminne över något gammalt, som man lyfter fram för att stärka nationen. Sverige hade vid denna tid blivit något tilltufsat sedan Karl XII, och denna dikt ger väl knappast en verklig återspegling av vad som hände och hur de förändrade riket. Dock är det ett intressant tidsdokument som berättar hur vissa Svenskar för 150 år sedan såg på händelsen, då man faktiskt firade (!?) ett av den svenska krigshistoriens värsta nederlag.

© 2005 Magnus Källgren