Reduktionen

(1680-talet)

Reduktionen under Karl XI:s regering kan delas in i två olika delar, dels reduktionen, alltså indragningen av adelns gods och gårdar till kronan, samt förmyndarräfsten. Förmyndarräfsten var en rätts process där förmyndarna i Karl XI:s förmyndarregering ställdes inför en kommission (alltså inte inför domstol) rörande undermålig administration. Detta ledde till skadestånd, som berikade den allt annat än fulla statskassan.

Anledningen till att reduktionen kunde ske var att Riksdagen 1682 godkände Karl XI:s förslag att en kung kunde dela ut donationer under sin regeringstid, men att efterföljande kungar kunde återkalla dessa donationer om riket situation krävde det. Detta gjorde det möjligt för Karl XI att återfå mycket av den mark, gods och gårdar som varit kronans.

Förmyndarnas handlingar skulle ses över av den såkallade Stora Kommissionen som valdes av Riksdagens fyra stånd. Det fanns dock ett problem, och det var att kungen get förmyndarna ansvarsfrihet 1672, men enligt gällande grundlag var förmyndare ansvariga inför konungen och riksdagen, den senare kunde alltså fritt utreda förmyndarnas handlande även om de fått kunglig ansvarsfrihet.

De olika förmyndarnas, kungliga råden, samt vissa ämbetsmän blev granskade och fick efter olika förhör antingen betala tillbaka belopp till kronan, eller så blev man frikänd. Beloppen som skulle betalas tillbaka kunde variera från några få daler silvermynt (Clas Fleming betalade 78 daler silvermynt för sin fars förseelser) till de 505,000 daler silvermynt som Magnus Gabriel de la Gardie fick betala för sina eventuella oegentligheter under förmyndartiden.

Reduktionen (den tredje i ordningen, men två andra under åren 1655 och 1680) tog sin fart 1682 i och med den nya lag som sade att en ny kung kunder återkalla förläningar och donationer om rikets situation krävde detta. Detta gjorde att de flesta adliga familjerna i Sverige drogs in i denna process. Det hela gick ut på att gå igenom de fakta som fanns på vilka egendomar som varit kronans, och sedan dra in dem till kronan igen. Detta gjorde att vissa familjer kanske bara förlorade några få hemman, medan vissa andra familjer förlorade alla egendomar de hade.

Karl XI införde nu en ny myndighet som kallades reduktionskollegium, och Greve Fabian Wrede utsågs till dess chef. Denna myndighet hade till uppgift att gå igenom information och uppgifter, som sedan skulle leda till vitesbelopp för personer som skott sig på Kronan.

Fortsättning följer...

Källor:

Lindqvist, Herman. "Historien om Sverige: Storhet och fall" Norstedts 1995, Värnamo.

Upton, A. F. "Charles XI and Swedish Absolutism" Cambridge University Press, 1998

© 2003 Magnus Källgren