Svenska kolonier
(1600-talet)
(1638 - 1655)
Det trettioåriga kriget pågick i Europa, och Sverige hade under en tioårsperiod gått från ett oansenligt land i norra Europa, till att bli en storspelare i Europeisk politik, i och med beslutet att gå in i det så kallade Tyska kriget. För Sverige var dessa år bra, såtillvida att mer vanns än förlorades i landområden mätt, och rikedomar i form av pengar, konst och teknik började flöda in i riket.
Under denna tid pågick för fullt engelsk, fransk och holländsk kolonisering av Nordamerika, och eftersom kontakten mellan framförallt Holland och Sverige var livlig vid denna tid, främst på handelsområdet, så blev snart Axel Oxenstierna, och de övriga i Riksrådet, intresserade av ett möjligt handelskompani, med kolonier, i Nordamerika. Dessa kolonier kunde då förse Sverige med diverse varor, och sprida Sverige makt och ärelystnad till andra kontinenter, fullt i stil med denna tids andra europeiska stormakter.
Riktlinjer för kolonin drogs så upp av en holländare vid namn Peter Minuit, som hade rekryterats för expeditionen. Minuit hade under 7 år varit högste ansvarige för den holländska kolonin Nya Nederland, och han kände väl till kusten och landet runt floden Delaware i Amerika. Varor, utrustning och folk anskaffades nu och flottan ställde två fartyg, Calmare Nyckel och Fogel Grip, till förfogande.
1637 lämnar fartygen
Göteborg, och anländer i mars 1638 till Delawareflodensmynning, där man seglar
en bit uppför floden utan att holländarna, som också finns i området, upptäcker
dem. Minuit köper nu land av några indianstammar, och man uppför genast
befästningen Fort Christina. Fartygen lämnar ganska omgående kolonin, och
soldaterna och kolonisterna får klara sig själv, och en viss uppodling och
bebyggelse tar vid.
April 1640 återkommer Calmare Nyckel, denna gång med en ny direktör, Peter Holländer Ridder. Nya land köp genomförs nu. Sverige har nu köpt ett område som är över 20 mil i längd, dock är kolonin fortfarande underbemannad när det kommer till kolonister och soldater.
1643 anländer så en ny direktör, eller Guvernör, från Sverige som övertar befälet. Denna gång är det Johan Printz, och med honom inleds ett expansivt skede i kolonins historia. Nya land köp tar vid, och nya befästningar byggs, bland annat fortet Nya Älvsborg. Ett litet samhälle uppstår också som kallas Nya Göteborg, där även Printz residens, Printz Hof, uppförs. Kolonin går nu in i ett expansivt skede, och detta leder till ökat välstånd, man är dock alltid i behov av nya försändelser av folk och soldater från Sverige. Dessa transporter sköts dock sporadiskt, och är kanske anledningen till att kolonin förloras.
Kolonin blir efter hand än mer trögrodd, och när holländarna uppför ett stort fort (Fort Casimir) framför Fort Christina, kan kolonin bara hoppas på en stor satsning från Sverige. Denna satsning kommer, trots svikande hopp, i maj 1654, i och med att fartyget Örnen ankrar upp framför Fort Casimir. Fortet svara dock inte med varningskott, utan svenskarna kan med lätthet inta fortet, då det under denna period endast har bemannats av ett fåtal soldater.
Hoppet stiger nu i kolonin, och med den nya expeditionen följer ca. 350 man, so kolonin har i ett slag mer än fyrdubblats. Detta uppsving blir trotsallt ganska kort, då redan den holländske guvernören Peter Stuyvesant kommer seglande med 7 fartyg sensommaren 1655, och kolonin faller ganska omgående, och uppslukas helt av Nya Nederland. Denna koloni går ett liknande öde till mötes och blir snart uppslukat av Nya England.
Källor:
Lindqvist, Herman. "Historien om Sverige: När Sverige blev Stormakt". Norstedts, 1994 Värnamo
Ruhnbro, Rune. "Det Nya Sverige i landet Amerika" Wiken, 1988
"Nationalencyklopedin." Bokförlaget Bra Böcker, 1996 Höganäs
© 2003 Magnus Källgren