Axel Oxenstierna

(1583 - 1654)

Axel Oxenstierna föddes i slutet av 1500-talet, under Johan III:s tid. Han var av en adlig familj som allt sedan 1300-talet hade suttit som rådsherrar vid kungens bord. Axel fick, som många rika adliga barn vid denna tid, en bra utbildning, och han studerade i, bland annat, Rostock, Jena och Wittenberg, han var ofta beskriven som språkkunnig. Axel Oxenstierna inledde vid ganska unga år vad som skulle bli den märkligast politiska karriären i Sveriges historia. Oxenstierna skulle innan sin död inneha mer makt i Sverige, och i Europa, än någon annan enskild svensk har haft varken tidigare eller senare.

Ett ganska välkänt omdöme om denna svenska rikskanslers duglighet ges av den franska kardinalen Mazarin (som efterträdde kardinal Richelieu, och verkade när Ludvig XIV var ung); "Han är en outsinlig källa av väl uttänkta råd och om alla Europas ministrar befunne sig på samma skepp, (så) borde styret överlämnas åt den svenske rikskanslern."

Axel Oxenstierna tar klivet in i politiken i samband med att Karl IX avlider, och hans son, Gustav Adolf, tar över. Oxenstierna fick genast börja visa vad han gick för, och en omorganisation tar sin början som när Axel Oxenstierna är klar, ca 40 år senare, är Europas bäst fungerande statsapparat. Samtidigt som detta händer pågår det danska kriget som slutar 1612 med Älvsborgs lösen. Denna lösen, om 1 miljon daler silvermynt, lyckades man skrapa ihop, och Göteborg, jämte Älvsborgs fästning, återgick till riket 1619. Oxenstiernas delaktighet i denna bedrift går inte att underskatta, då det främst var Han och inte kungen som intresserade sig av den. Kungen var upptagen med det nya ryska kriget, och lämnade över all daglig ruljans till sin unge kansler.

Fortsättning följer...

Källor:

Lindqvist, Herman. "Historien om Sverige: När Sverige blev stormakt". Nordstedts 1994, Värnamo

"Nationalencyklopedin." Bokförlaget Bra Böcker, 1996 Höganäs

© 2003 Magnus Källgren