Gustav Horn

(1592 - 1657)

Gustav Horn af Björneborg, föddes 1592. Den Hornska ätten är en gammal finländsk-svensk ätt, som är känd sedan 1300-talet. Gustaf Horn visst redan i unga år att han ämnade bli militär. Han studerade därför krigskonst, såsom taktik och strategi, under Morits av Oranien, 1625 blev han riksråd i Gustaf II Adolfs kabinett, och 1628 blev han utnämnd till fältmarskalk och befälhavare i Livland, i denna position följde han kungen mycket nära. Efter at det tyska kriget bröt ut för Sveriges del så följde även Horn med, och han var vid den Svenska armén fram till 1634. 1643 blev han vicepresident i krigskollegium, och 1652 blev han generalguvernör över Livland, och slutligen blev han utnämnd till riksmarsk 1653, den högsta militära rangen i riket, dock vid denna tid utan praktisk betydelse.

Horn var från början Gustaf II Adolfs högra hand både i Livland och i Tyskland. Vid Breitenfeldt 1631 ledde horn den vänstra flygeln, och bidrog enligt många väsentligt till den efterföljande segern, då han fyllde upp luckorna efter Saxarnas flykt.

Horn var även gift med Axel Oxenstiernas dotter, och kom efter Gustaf II Adolfs död att framstå som den främste bland de svenska fältherrarna. De övriga var dock inte formellt underordnade honom, och en konflikt mellan Horn och Bernard av Weimar slutade med att Slaget vid Nördlingen gick förlorat 1634. Vid detta slag föll även Horn i fångenskap (denna spenderades i Danmark, stundom under ganska svåra förhållanden), och han kunde inte utväxlas förrän 1642. Han fick dock revansch för fångenskapen då han 1644 förde befälet över de trupperna som inföll i Skåne.

Han dog 1657.

Källor:

Lindqvist, Herman. "Historien om Sverige: När Sverige blev stormakt". Nordstedts 1994, Värnamo

"Nationalencyklopedin." Bokförlaget Bra Böcker, 1996 Höganäs