Jacob de la Gardie

(1583 - 1652)

Föddes i Sverige 1583 som son till fältherren Pontus de la Gardie, som gått i svensk tjänst 1565. Släkten kom ursprungligen från frankrike och var friherrlig. Jacob gick tidigt in i en militär bana, och redan 1609, alltså som 26 åring fick han befälet över den svenska armé som trängde fram mot Moskva för att bistå den ryske tsaren Vasilij Sjujskij. Detta är alltså en av de få gånger som en anfallande armé trängt in i Moskva, och det har återupprepats en gång sedan dess, och det var när Napoleon trängde in i Moskva 1812.

Jacob vände sig nu mot en polsk här som var i antågande, denna vek snart undan och Jacob de la Gardie kunde nu erövra både Kexholms och Novgorod. Från den senare staden, styrde han sedan mycket av nordvästra Ryssland fram tills fredslutet 1615.

1619 blev han så utsedd till guvernör över Estland, 1620 blev han riksmarsk och han deltog 1621 i Rigas erövring, och han blev efter detta generalguvernör över Livland, i denna position var han även i konungens frånvara överbefälhavare för alla svenska trupper i östersjöprovinserna. 1628 återvände han dock till Sverige, och blev mer av ämbets- och affärsman. I och med regeringsformen av år 1634 tog han som riksmarsk ledningen över Krigskollegium och fick även plats i förmyndarregeringen. han blev även upphöjd till greve, då han erhöll grevskapet, med slott, Läckö.

Jacob de la Gardie var gift med Ebba Brahe, som i ungdomsåren varit Gustav Adolfs fästmö. tillsammans fick de sonen Magnus Gabriel de la Gardie.

Källor:

Lindqvist, Herman. "Historien om Sverige: När Sverige blev stormakt". Nordstedts 1994, Värnamo