Johan Banér

(1591 - 1641)

Son till den berömde Gustav Banér som avrättades av Karl IX vid Linköpingsblodbad 1600. Johan Banér hyste dock inga agitationer gentemot varken Karl IX, eller Gustav Adolf. Släkten blev alltså åter tagen i nåder, och Johan deltog i Gustav Adolfs ryska, polska och tyska fälttåg, och blev 1630 både general och riksråd.

Vid slaget vid Breitenfeldt 1631 anförde Johan den högra flygeln och bidrog mycket till att segern blev svensk. När Gustav Adolf dog 1632 lämnade även Johan Banér armén då han inte kunde samarbeta med Axel Oxenstierna eller Gustav Horn, men han blev dock övertalade och 1634 återinträdde han i tjänst som fältmarskalk. Under de följande åren blev trycket från Stockholm och Oxenstierna mindre, och Johan kunde med mera fria händer göra vad han tyckte var bra i Tyskland. 1638 blev han ensam överbefälhavare för samtliga svenska styrkor i Tyskland.

Banér fortsatte sina operationer och vann flera lysande segrar som de vid Wittstock 1636 och Chemnitz 1639. Han försökte även överrumpla staden Regensburg, där det Tyska Rikets riksdag samlades, denna operation misslyckades dock och 1641 dog Banér av en febersjukdom. Banér är ofta kallad en av Sveriges störste fältherrar, och under sin egen tid var han kanske den främste.

Källor:

Lindqvist, Herman. "Historien om Sverige: När Sverige blev stormakt". Nordstedts 1994, Värnamo