Erik XIV

(1533 - 1577)

Erik föddes den 13 december 1533 på Stockholms slott. Han var Gustav I Vasas äldste son, med dennes förste hustru, Katarina av Sachsen-Lauenburg. Erik fick en för dåtidens Sverige, och för den delen världen, en mycket god uppfostran. Gustav Vasa tillkallade hjälp från Tyskland och Georg Norman och Dionysius Beurreus blev hans lärare. Han utbildades i konst, musik, astrologi, statsrätt, geografi, historia och många språk. Han genomförde även "praktikperioder" som regent, bland annat då Gustav Vasa var upptagen med krig i Finland.

1544 blev Sverige ett arvrike, och som äldste son blev Erik arvfurste, dvs. kronprins (denna titel användes inte på denna tid). 1557 "flyttade" Erik hemifrån, och satte upp ett eget hov med bas på Kalmar slott, det blev ett litet renässanshov i miniatyr, och många musiker och konstnärer anlände. Erik anställde även en del personer, bland dem en viss Göran Persson, som av samtiden misstros och hatas.

I oktober 1560 avlider så Gustav Vasa, och Erik blir utnämnd till kung. Hans kröning (1561) blir en av de ståtligaste festerna i Sveriges historia, och kröningsceremonielet, kronan, spiran, nyckel och riksäpplet som ännu används skapas under denna tid. Under kröningsceremonierna utnämns även Sveriges första grevar och friherrar, Sverige får med detta en betitlad adel.

Under 1561 ställer sig också Estland under svenskt beskydd, och det är med detta som Sveriges expansion och stormaktsvälde tar sin början. Erik börjar i och med detta en väldigt expansiv utrikes politik, som leder till att det Nordiska Sjuårskriget utbryter mot Danmark 1563. Kriget går dåligt, och Sveriges enda hamn i väster, Älvsborg (nuvarande Göteborg), förloras till danskarna. Kriget böljade fram och tillbaka, men med en stigande kostnad och allt sämre krigslycka för Sverige.

Adeln och Eriks bröder börjar nu bli allt mer arga på kungen som de uppfattar som en slösare, krigshetsare, och mördare. Till grund för detta ligger kriget, Eriks stora intresse för konst och byggnader samt att han 1567 i ren galenskap arresterat flera högadliga män, och låtit avrätta dessa utan rättegång och förklaring (Sturemorden). 1568 kommer så "spiken i kistan" för Erik, då han äktar bonddottern Karin Månsdotter och upphöjer henne till drottning.

Den 29 september kapitulerar Erik sedan hans män släppt in oppositionen i Stockholm, och i januari förklarar ständerna Erik för avsatt. Erik tillbringande de resterande 8 åren av sitt liv i fängelse på olika platser, med en allt mer tilltagande galenskap som följd. 1573 blir han så berövad närvaron av sin familj, och den 26 februari 1577 avlider Erik XIV på Örbyhus efter en kort tids sjukdom. Den troliga förklaringen är förgiftning, kanske på order av hans bror, Johan III.

Så dog alltså vår förste renässansfurste, en man som passar in perfekt på Machiavellis bild av en Furste. Men som Machiavelli skrev, det spelar ingen roll hur bra förberedd, eller hur bra man är, står Fru Fortuna inte på ens sida, så kan det gå illa i alla fall.

Erik XIV hade som sitt valspråk: Gud ger åt vem Han vill (Daniel 4:14) Kanske anspelar detta valspråk på att han hade getts sin makt av Gud, han hade ju ärvt kronan och inte valts till konung...

Källor:

Lagerqvist, Lars. "Sveriges Regenter: Från forntid till nutid". Norstedts, 1999

Lindqvist, Herman. "Historien om Sverige: Gustav Vasas söner och döttrar". Norstedts 1994, Värnamo

© Magnus Källgren 2004