På Gustav II Adolfs Minnesdag

– Esaias Tegnér den 6 november 1832

Du föll för allt vad mänskan heligt äger,

För frihet, ljus och tro.

Ett Herrans tabernakel var ditt läger,

Där blott keruber bo.

Så gick det fram, det stora företaget,

Med ljusets frön uti,

Till dess du låg uti det vunna slaget

På blodig jord, men fri.

Om honom än det öppna templet talar,

Om honom tidevarv,

Som ljusna fjärran; själva dessa salar

Vi fått av hjältens arv.

Du bad till Gud var gång du strida ville,

Och han förnam din bön

Och nedsteg i ditt svärd och i ditt snille;

Det var din trohets lön.

O Sveas ära, sköna morgonstjärna,

Hur är du gången ned!

Men i de rymder dväljes minnet gärna,

Där förr din glans du spred.

Därför med tårar fire vi ditt minne,

Det största Norden vann,

Du ädla, fria, konungsliga sinne,

Du ljusets riddersman!

Det var en ringa hop du ledde neder

Från snöns och bergens land;

Men ingen mänskomakt bröt dock de leder,

Din ande sammanband.

Var helst en tanke far på lösa vingar

Mot himlen solbeglänst,

Var vetenskapen forskar, sången klingar,

Där se vi hans förtjänst.