Gustav Adolf den Store
(1594 - 1632)
Gustav II Adolf föddes
den 9 december 1594 på Stockholms Slott. Han var son till Karl IX och Kristina
av Holstein-gottorp. Under sin uppväxt studerade han bland annat latin, tyska,
holländska, franska och italienska; även retorik och krigskonst ingick i hans
studier. Gustav Adolf var endast sexton år när hans far dog och skulle enligt
arvföreningen inte bli myndig före tjugofyra, men han hyllades ändock som myndig
kung redan samma år av riksdagen i Nyköping.
Han var en lysande talare, hade lätt att entusiasmera människor och lyckades till och med vinna adelns lojalitet. Gustav II Adolf förde en offensiv utrikespolitik och under hans regeringstid blev Sverige en stormakt. Hans närmaste man var rikskanslern Axel Oxenstierna. Gustav II Adolf grundade Svea hovrätt, tillsatte landshövdingar och ordnade riksdagens arbetsformer. På grund av det besvärliga politiska läget bildades landskapsregementen och en omfattande vapenindustri startades. Den finansierades med inkomster från handel med Holland. Kopparhandeln och tullarna var vid sidan av skatterna de viktigaste inkomstkällorna.
Den unge kungen förde krig mot, i tur och ordning: Danmark, Ryssland, Polen och den tyske kejsaren. Flera av krigen ärvde han av sin far. Danskarna erövrade Älvsborgs fästning som var Sveriges enda öppning västerut. Vid freden i Knäred 1613 erlades Sverige att betala en lösen för Älvsborg på en miljon mark. Den skulle vara betald inom sex år och tack vare kopparexporten lyckades detta.
År 1613 friade Gustav II
Adolf till sin ungdomskärlek Ebba Brahe som var hovfröken hos änkedrottning
Kristina, kungens mor. Kristina motsatte sig bestämt giftermålet och Ebba Brahe
gifte sig istället med Jakob De la Gardie. Kriget mot Ryssland, som leddes av Jakob De la Gardie,
kunde avslutas 1617 genom freden i Stolbova där Sverige fick Ingermanland och
herraväldet över Finska viken. År 1620 gifte sig Gustav II Adolf med Maria
Eleonora av Brandenburg. Med henne fick han dottern Kristina, som efter faderns
död övertog tronen.
Orsakerna till kriget mot Polen var dels att stoppa Sigismunds försök att få tillbaka den svenska tronen och återinföra katolicismen, dels att erövra Livland. Dessa mål uppnåddes och i Altmark 1629 fick Sverige Livland samt en rad östersjöstäder på sex år. Livland förblev svenskt i nittio år.
År 1630 landsteg Gustav II Adolf i Pommern och inträdde i det trettioåriga kriget, som startat 1618 i Tyskland. Motivet till detta var att hjälpa de protestantiska furstarna i kriget mot katolicismen, att hejda krigets utbredning mot östersjöväldet och att expandera det svenska riket. Vid Breitenfeldt besegrades den tyske kejsarens armé och Gustav II Adolf tågade söderut. Men 1692 tvingades den svenska armén att vända norrut för att möta en kejserlig armé under Wallenstein. Den 6 november drabbade härarna samman vid Lützen. Slaget slutade oavgjort, men Gustav II Adolf stupade under striden. Däremot överlevde hans stridshäst Streiff. Kungens kropp hämtades hem av hans halvbror Carl Carlsson Gyllenhielm. Vid en riksdag efter kungens död fastslogs även att Gustav II Adolf skulle få ärenamnet den Store, och alltså heter han Gustav Adolf den Store även idag.
Esaias Tegnér har även skrivit en dikt om Gustav II Adolf. Denna dikt kan läsas här.
Källor:
Lindqvist, Herman. "Historien om Sverige: När Sverige blev stormakt". Nordstedts 1994, Värnamo
© Magnus Källgren 2003