Karl XII

(1682 - 1718)

Karl XII föddes den 17 juni 1682 på Stockholms Slott som son till Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. av Danmark. Karl hade lätt för att lära och var en begåvning både i språk och i matematik. Han var också mycket intresserad av utomhussporter och jakt. I faderns dagbok framkommer att han som sjuåring deltog i en vargjakt på Djurgården där åtta vargar nedlades; vid tolv års ålder sköt han sin första björn.

De flesta somrarna under sin uppväxt tillbringade han på Karlbergs slott. Det nuvarande chefsrummet var hans studiekammare och flera av de skrivprov som finns bevarade har tillkommit i detta rum. År 1697 dog hans far. Den femtonårige Karl tillträdde då tronen och tog över det fulla regeringsansvaret.

Medan hans far låg på lit de parade på Stockholms Slott utbröt brand och nästan hela slottet förstördes. Kungafamiljen med hovet flyttade då till Karlbergs slott, där de bodde tills de ett halvår senare flyttade in i Wrangelska palatset på Riddarholmen.

Danmark, Polen och Ryssland hade i hemlighet slutit ett anfallsförbund riktat mot Sverige som resulterade i "det stora nordiska kriget". År 1700 inledde alla tre sina anfall. Svenskarna gick omedelbart till motattack, landsteg på Själland och tvingade Danmark till fred. Under tiden hade Polen gjort en misslyckad attack mot Riga och Tsar Peter av Ryssland hade börjat belägra Narva i Ingermanland. Den svenska armén ilade till Narvas undsättning och besegrade de till antalet överlägsna ryska belägringsstyrkorna. Sedan vände sig den svenska armén mot Riga som belägrades av den polske kungen August II av Sachsen (även kallad August den Starke). Även dennes armé besegrades av de svenska trupperna. Polackerna vägrade emellertid att avsätta kung August så Karl XII fortsatte med sina styrkor in i Polen och tvingade August till fred i Altranstädt 1706.

Efter detta påbörjades det ödesdigra fälttåget mot Ryssland och Tsar Peter. Vid Poltava besegrades den svenska armén trots sitt överlägsna antal. Karl XII var nämligen sårad i foten och febersjuk, och utan sin starka och entusiasmerande ledare svek modet hos de svenska styrkorna.

Den sårade Karl XII, som trodde att armén skulle följa efter, reste till Bender i Turkiet för att söka en bundsförvant mot ryssarna. Istället kapitulerade den svenska armén vid Perevolotjna och fördes bort i rysk fångenskap. Karl XII kom att vistas i Bender ända till 1714. Vid "Kalabaliken i Bender", år 1713, tillfångatogs kungen, som hade börjat ses som en besvärlig gäst. I flera månader satt han fängslad, trött, deprimerad och skakad.

Det sägs att när folket i Dalarna fick reda på att kungen satt som fånge i Turkiet skrev det ett brev till ministären (de som styrde riket då Karl var utom riket) i Stockholm och erbjöd sig att med 20,000 man, på egen bekostnad, draga ut och befria sin herre från hans fienders förtryck. Detta avböjdes artigt av ministrarna, och det ger en ganska god bild av geografikunskaperna ute i stugorna i landet runt början av 1700-talet.

Under tiden raserades det svenska stormaktsväldet. Ryssland intog de baltiska besittningarna och sedan även Finland. August av Sachsen tog tillbaka sin tron och återinträdde i kriget. Danmark invaderade Skåne, men slogs tillbaka av Magnus Stenbock vid Helsingborg 1710. Situationen såg mörk ut för Sverige. Den svenska armén var förlorad och riket styrdes av en enväldig kung i turkisk fångenskap. Sveriges ekonomi var körd i botten och dessutom härjade pesten år 1710.

År 1714 återkom Karl XII till Sverige, sköt alla rådgivare åt sidan och började bygga upp en ny armé för att sätta in den kommande kampanjen mot Norge. Karl XII och hans 40 000 man starka armé tågade in i Norge på hösten 1718. Fälttåget fick emellertid ett hastigt slut. Den 30 november 1718, vid belägringen av Fredrikstens fästning (Fredrikshald), träffades kungen, stående i en löpgrav, av en kula i tinningen. Karl XII dog omedelbart, endast trettiosex år gammal.

Efter kungens död avbröts fälttåget. Många funderingar uppstod kring dödsskjutningen, huruvida den dödande kulan kom från ett norskt eller ett svenskt gevär. Den 27 januari 1719 anlände den döde kungen till Karlbergs slott. Kistan, som bars av fjorton överstar, ställdes upp på lit de parade i "stora salen på nedre botten", den nuvarande fortifikationssalen. Den 26 februari begravdes Karl XII i Riddarholmskyrkan.

Esaias Tegnér har även skrivit en känd dikt om Karl XII. Denna dikt kan läsas här.

Karl XII, sägs det, var en hemlighetsfull och tystlåten man, med enkla kläder och spartanska vanor. Många författare har försökt beskriva den gåtfulle konungen, till exempel Voltaire, Frans G. Bengtsson och Strindberg. Du kan läsa Voltaires slutomdöme om Karl XII här.

Källor:

Bengtsson, Frans G. "Karl XII:s levnad". Nordstedts 1980, Malmö

Liljegren, Bengt. "Karl XII: En biografi". Historisk Media 2000, Lund.

Lindqvist, Herman. "Historien om Sverige: Storhet och fall". Nordstedts 1995, Värnamo

Voltaire, François Marie Arouet de. "Histoire de Charles XII, Roi de Suéde". 1731 i översättning av Gunnar Örnulf, samt reviderad av Harry Lundin.

© 2003 Magnus Källgren